Det kan vara frustrerande att vara jag, det kan det verkligen.

Jag har tiotusen olika saker som pågår i mitt huvud samtidigt, och jag vill få dem ur mig

på tiotusen olika sätt. Men allting är inte så jävla rakt, vissa saker ska man inte yttra

men de flesta måste man bara skrika ut till världen.

Som hur speciell den där personen är, eller hur jävla bra du mår. Hur jävla viktigt

det är att alla ska få veta exakt hur trött du är på världen och hur bara alla förutom du

ska sitta ned, hålla käften och bara lyssna.

Lyssna på tystnaden.